Mellan hopp och förtvivlan

Under höstlovet anordnade AVMedia Kronoberg en studiedag på temat ”Digital kompetens” där Bo Dahlbom höll en intressant föreläsning under förmiddagen och exempel på hur IT används i undervisningen runt om i länet visades upp under eftermiddagens workshops. När jag hänåt kvällningen körde söderut från Växjö längs 23:an kände jag mig upprymd – det hade varit en rolig dag som ingav hopp. När jag nu sitter här i mörkret och ledighetens sista minuter bara rinner iväg är det långt ifrån tisdagskvällens eufori som råder – hela min kropp ropar: jag vill inte, jag vill inte!!!

Tisdagsglöden har falnat och i Älmhultsmörket funderar jag nu över hur man skall kunna gå vidare mot framtiden med en ökande mängd grundskoledatorer som passerar bäst-före-datum utan att år av tjat resulterat i minsta budgetpost för utbyte, med politikerinitierat ”1 till 1″-projekt på gymnasiet som  skall lösas inom en minskande budgetram och med prat om personalens behov av IT-fortbildning men redan intecknade kompetensutvecklingsdagar. Lägg där till webbplatsuppdateringar, intranätsutveckling, skolwebbsintroduktion, teknisk dokumentation av nätverket ….. – jag vill inte, vill inte, vill…. – för visst är det härligt att få hjälpa en elev som har problem med filmmixningen, en lärare som inte kommer åt dokumentet som behövs nästa lektion, ja till och med rektorn som inte får till kvalitetsredovisningens bilder som det var tänkt kan bidra till att förgylla jobbet för en IT-pedagog. Men ändå – just nu är det så mörkt, så mörkt, så mörkt!

”Lyft blicken” pratade Bo Dahlbom om – undrar vilket framtida budgetår jag skall försöka spana in?

Suck!

Jaha, då var man igång på jobbet igen och den goda föresatsen att skriva av sig på bloggen fick omgående stryka på foten! Ja,helt blogginproduktiv har jag ju faktiskt inte varit – vår gymnasieskola skall försöka dra igång med ”1 till 1″ och det har resulterat i projektbloggen entillen.wordpress.com. Under höstens första del kör vi en försöksperiod för att se vilka rent praktiska problem som kan tänkas dyka upp. Målet var sen att kunna börja dra igång direkt till vårterminsstarten med leasade maskiner och utbyggt trådlöst nät. Eftersom politikerna sagt att det måste lösas inom budgetramen så har förutsättningarna ändrats rätt rejält sedan förslaget lanserades via tidningarna och nämnden såsmåningom ”ställde sig positiv”. Vips handlade det om besparingar och neddragningar av tjänster. Nu visar det sig också att investeringsbudgeten inte rymmer det där utbyggda trådlösa nätet så vi får väl se hur det går.

Inte blir saken bättre av att bara för att bibehålla något så när standard på de datorer vi redan har skulle vi behöva byta ut cirka 200 maskiner varje år – lär knappast bli så i år! Suck igen!

(Min mer bloggarvane sons påpekande efter mitt premiärinlägg här på bloggen om att det alltid skall finnas med en bild till inlägget blir inte heller denna gång åtlytt – bildsökningen på rubriken via Google gav inte så lämpliga träffar.)

Samla o dela länkar – Xmarks

Efter Dropbox o Evernote är Xmarks min tredje favorit bland gratisverktygen. Ja, egentligen är det det verktyg jag använder oftast eftersom jag med hjälp av Xmarks i webbläsaren Firefox samlar och publicerar bokmärken i stort sett dagligen.

För att kunna samla bokmärken med Xmarks laddar du ner och installerar en programsnutt lokalt på datorn. Under installationsprocessen skapar du ett konto där dina bokmärken lagras så att du kan nå dem från vilken dator som helst.  Efter att du i webbläsaren valt att visa Bokmärkesmenyn är det sen bara att sätta igång.

När du har en sida du vill spara bokmärke till ”tar du tag” i fliken med muspekaren och drar och släpper den i Bokmärkesfältet. Jag minns inte om standardinställningen var sådan, men om inte så kan du ställa in att dina bokmärken automatiskt synkas till Xmarksservern när du avslutar webbläsaren. Vill du sen komma åt dina bokmärken från en annan dator är det bara att logga in på Xmarks via Internet så har du dem där. När du är inloggad kan du också göra inställningar som innebär att du kan dela dina bokmärken med resten av världen.

Jag väljer Xmarks för att samla o dela länkar istället för det mer allmänt spridda Delicious beroende på att jag kan använda mig av mappsystem för att sortera mina länkar. Xmarks erbjuder precis som Delicious möjligheten att tagga länkarna, men en del av mitt syfte med länksparandet har varit att samlingen skall kunna användas av elever och lärare och jag inbillar mig att de hittar lättare om de kan bläddra i en struktur som bygger på ämnen/teman utan att behöva fundera på vilka taggar jag använt.

Publicerar du dina länkar på Xmarks kommer det att se ut ungefär så här . Exemplet är hämtat från en av mina mappar ”Bild- & ljudarkiv” – men skulle alltså kunna vara en mapp som riktar sig till en viss klass, en enskild elev, berör ett visst ämnesområde eller vad man nu kan behöva – det är bara att distribuera länken till sidan så kommer klassen/eleven åt alla länkar efter din senaste uppdatering i just den mappen. Man kan också publicera från ”toppmappen” och neråt, men då hamnar alla länkar på samma sida o det kan bli svårt att överblicka om det är många mappar/länkar.

Nu är det dock så att Xmarks ger möjlighet att synka mot vilken server som helst och med hjälp av en mig närstående ung man har det resulterat i att jag normalt använder hans server och en, visserligen grafiskt spartansk, publiceringsvariant som han fixat. Fördelen med denna är att man kan ”öppna” och ”stänga” mapparna med ett klick och därmed få lite bättre överblick – du kan prova via ”Skolans länkar” på Älmhultsskolornas länksida.

Xmarks har en del andra finesser som jag inte använt mig så mycket av – du kan synka lösenord och du får utökad info när du söker via Google. Det skall dessutom påpekas att jag använt Xmarks via Firefox – det finns för andra webbläsare, men jag vet inte hur det fungerar där.

Digitalt anteckningsblock – Evernote

I debatten om IT i skolan har det genom åren sagts en del om elevers ”klipp o klistra” för att lösa skoluppgifter.  Och visst, det behövs egentligen inget speciellt program för att samla på sig informationsklipp från webben – ALT + TAB och ett ordbehandlingsprogram går också, men trots debatt och andra metoder kan jag inte låta bli att uttrycka min förtjusning över Evernote!

Efter att ha skapat konto, installerat ett program lokalt på datorn + en snapin i webläsaren kan jag samla på mig anteckningar som synkas till en server på Internet och därmed gör det möjligt för mig att nå dessa anteckningar från andra datorer genom att logga in via nätet.

Jag kan skriva in egna små notiser, men framförallt kan jag bara markera det jag vill komma ihåg från hemsidor jag besöker och klicka på Evernote-knappen så får jag direkt en notering i min anteckningsbok som innehåller den markerade texten/bilden + sidadress + tidpunkt.

Jag kan ha flera olika anteckningsböcker, ladda upp 40 MB material per månad utan kostnad och  dessutom dela anteckningar med andra Evernote-användare. Det går också att lägga in material i Evernote genom att maila, twittra mm.

För läraren är Evernote ett utmärkt verktyg i förarbetet, men också i undervisningen – i varje fall om det handlar om en ”1 till 1″-situation. Om eleverna får en ”forskningsuppgift” – låt dem ”Evernota” sitt källmaterial så kan läraren få del av det och utifrån det föreslå ytterligare källor, diskutera tillförlitlighet, relevans mm, hjälpa eleven att dra slutsatser och få en bättre möjlighet att bedöma slutprodukten.

Backup o filåtkomst – Dropbox

Föresatsen att under sommarlovet övervinna min egen motvilja mot att själv stå för bloggandet genom att välja en jobbrelaterad vinkel på det hela var väl inte helt genomtänkt, men nu kan det ju få tjäna som en lättare uppvärmning inför nästa vecka. Detta och ett antal kommande inlägg är dessutom en förberedelse inför den 27 oktober då AVMedia Kronoberg anordnar ”Digital kompetens” – en dag för länets lärare där bl a jag skall medverka. Utgågnspunkten för min del blir verktyg som lärare kan använda sig av för att underlätta arbetet ”för egen del”.

Som det ser ut just nu är tips number one denna dag Dropbox – en möjlighet att på en o samma gång kunna komma åt dina dokument o få backupen säkrad!

Efter att du skapat ett konto o installerat Dropbox på t ex din hemdator får du mappen ”MyDropbox” lokalt på datorn. Den fungerar som vilken annan mapp som helst – du kopierar, skapar mappar, raderar osv precis på samma sätt som annars. Skillnaden ligger i att när du är uppkopplad mot internet synkroniseras innehållet i den här mappen med ditt Dropboxkonto på webben. Du har 2 GB gratis lagring och kan få än mer utan kostnad genom att bjuda in dina vänner till tjänsten.

Du kan installera Dropbox på flera datorer och på så sätt automatiskt ha åtkomst till dina dokument även från skolan. Nu är det kanske så att du inte får/kan installera något på jobbdatorn, men det är inget hinder! Logga bara in på Dropbox via internet så kan du ladda ner och ladda upp dokumenten den vägen.

Ytterligare en fördel med Dropbox är att du kan dela mappar med andra Dropbox-användare och därmed ha gemensamma dokument som uppdateras allteftersom ni gjort ändringar. Att Dropbox dessutom sparar gamla versioner under en viss tid gör ju inte tjänsten sämre. Idealisk för ”1 till 1″-lösningar utan hemkatalogsserver.

Digital kompetens – back to reality

Förhoppningvis har det av mina senaste inlägg framgått att digital kompetens  är ett mångfacetterat begrepp. Det handlar inte bara om att kunna hantera apparater utan i ännu större omfattning om att besitta kunskaper och färdigheter som egentligen inte är speciellt digitala utan snarare skulle falla in under rubriker som ”sunt bonnförnuft” och ”allmän händighet”. Mycket av dessa kunskaper och färdigheter är sådana som man inte ”läser eller lyssnar sig till” enligt nån instruktion i stil med dem som finns i de platta paket som ett visst företag här på orten producerar och sprider över världen. Nej, dessa kunskaper och färdigheter skaffar man sig genom att, när det hampar sig så, ”råka ut för”, ”prova sig fram” eller ”snacka med andra”.

Det gäller för skolan att skapa situationer där eleverna får möjlighet att skaffa sig dessa erfarenheter och att bistå med vägledning när så erfordras. Det innebär inte att man skall fejka en massa utan när man ändå håller på att jobba med något annat av allt som skolan fått i uppgift att utsätta eleverna för, ja då kommer det att yppa sig många tillfällen att träna upp den digitala kompetensen.

Ja, det finns ju förstås en hake – eleverna måste ha de där digitala verktygen att jobba med i det dagliga arbetet och det har de ju knappast idag, i varje fall inte här i Älmhult och att döma av Skolverkets kartläggning verkar vi inte unika i det avseendet.

För att göra det lätt för mig så säger vi att vi har 200 barn i varje årskull och utgår från år 5. Då skulle det innebära 8 år från femman till trean på gymnasiet. Med en livslängd på 4 år så skulle en enskild elev behöva 2 datorer under skoltiden, dvs vi skulle behöva köpa in 400 datorer per år för att alla elever skall få en egen dator. Med ett datorpris på 5000 kr/st landar vi på 2 mille per år. Lägger man därtill kostnaden för t ex virusskydd för alla de 1600 datorer som i så fall är igång totalt, ja då har vi väl dubblerat den summan. Jo, tjena! Det hjälper inte med mina tidigare funderingar för att få ihop till den summan. Får nog börja vara tänka kreativt i stil med Stig Roland Rask om det skall gå ihop sig!

Digital kompetens 3 – Resten

Hade egentligen tänkt göra ett inlägg för varje gren av mindmapen som bildar ut- gångspunkt för mina senaste inlägg, men när jag går igenom den inför det här inlägget tycker jag de resterande grenarna ”talar för sig själva” om du läst mina tankar kring de 2 första grenarna (Inlägg 1, inlägg2).

Den gode trafikanten har koll på lagar & regler, är medveten om faror & risker, utnyttjar de möjligheter att skydda sig som finns osv – inte så mycket mer att orda om.

Den enda gren jag känner kan vara lite omotiverad utan förklaring är ”Källkritisk” under grenen ”Omgivningen”. Med god trafikantkompetens kommunicerar du utan problem med dina medtrafikanter. Du avläser o anpassar dig till trafikmiljön och har inga problem att tolka den information som ges via skyltar och signaler. Men du är dessutom medveten om att du ibland måste ifrågasätta den information du möter och agera därefter.

Om du blir stoppad av en uniformerad person som kräver kontant betalning av fortkörningsböter är det knappast en polis du har framför dig. Eller varför inte ta ett exempel från verkligheten:  Dörrklockan ringer och utanför står en lastbilschaffis som meddelar att han skall leverera en spis. Dörröppnaren ser ut som ett frågetecken och hävdar att nån spis inte är beställd. Jodå, chaffisen står på sig – han skall leverera sin spis. Det krävdes en god stunds argumenterande innan han accepterade att vi inte skulle ha nån spis och att den aktuella gatuskylten i det här fallet var mer trovärdig än  hans GPS som påstod att han befann sig på Mörtstigen dit spisen skulle.

Precis som i de två tidigare inläggen landar mina funderingar kring hur skolan skall hantera de här delarna av den digitala kompetensen i att vi borde  “……. använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen. “

Med ny text i de yttersta grenarna och några smärre justeringar i de inre kan jag därmed  avrunda det här inlägget med mindmapen ”Digital kompetens”!

Digital kompetens 2 – Behärska fordonet

Den andra grenen i min mindmap kring Trafikantkompetens som egentligen handlar om digital kompetens tar upp det självklara faktum att du för att vara en god trafikant måste behärska det fordon du för tillfället använder dig av rent handgripligen. Du inleder din trafikantkarriär som en lätt vinglig cyklist och utvecklas förhoppningsvis genom åren till en trygg bilförare. Du måste kunna hålla balansen, starta, styra, stanna o s v.

Ur inlärningshänseende har det hittills funnits en väsentlig skillnad mellan uppbyggnaden av trafikantkompetens och digital dito – de allra flesta som lär sig cykla gör det med hängivna föräldrar intill. Många är de mammor och pappor som genom åren knatat runt och hållit i cykeln när det är dags för de första tramptagen på tvåhjuling utan stödhjul.

När det gäller telningarnas digitala kompetens har det dock ibland nästan varit tvärtom – ungarna har haft fullt sjå att se till så att ointesserade förfäder och lärare inte trillat omkull. Vi har därför lite väl lättvindigt avfärdat behovet av kunskaper kring själva ”fordonet” med något som ungarna fixar själva och inte behöver hjälp med. Och visst, de fixar spelen, de surfar, de messar, de laddar ner o s v – om inte annat så med hjälp av nån kompis. Men om vi har målet att alla skall ha en god digital kompetens så måste vi också försäkra oss om att det verkligen blir alla och att de behärskar ”fordonet” även i andra delar än de som de själva finner nödvändiga.

För skolans del innebär det här att vi måste försäkra oss om att alla våra elever kan ”köra” de digitala verktygen – antingen de har tillgång till dessa hemma eller ej. Vi måste också definiera vad det är eleverna måste ha som bas och se till så att de som inte på egen hand skaffat sig dessa kunskaper och färdigheter verkligen gör det – det skulle alltså rentav kunna bli tal om åtgärdsprogram och specialundervisning!

Jag skall inte här ge mig in på att närmare definiera vilka program som borde ingå i den här baskompetensen – det får bli en sak för fliken ”Verktygslådan” ovan. Jag vill dock lyfta fram vissa bitar som jag själv varit högst benägen att skuffa undan hittills, inte minst när jag pratat med tveksamma lärare, bara för att få fokus att ligga på själva aktiviteten och resultatet av användandet av digital teknik. Eftersom den digtala tekniken i det dagliga livet spelar så stor roll måste vi se till så att alla kan fixa de mest triviala problemen som kan uppstå på en dator utan att behöva konsultera nån ”IT-expert”. Det handlar om att koppla in t ex en bluetoothenhet, ljud som inte funkar, filer som försvinner, uppdateringar, programinstallation, drivrutiner mm mm.

Att sitta och traggla de här sakerna på t ex en lektion i ”datorkunskap” är dock inte min tanke – återigen handlar det om att använda datorn som ett verktyg i det dagliga arbetet och, precis som jag avslutade det förra inlägget: ”……. så borde vi ju använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen. ”

Digital kompetens 1

I ett tidigare inlägg skrev jag om ”trafikantkompetens” som ett sätt att resonera kring digital kompetens. Tänker i ett par inlägg framöver utveckla mina tankar bakom mindmapen (ja, med tanke på storleken på bloggens hittillsvarande läsekrets så får det väl ses som ett sätt att få mig själv att fatta vad jag menade när jag gjorde den).

Trafikantkompetensens ”första gren” tar upp att en god trafikant utifrån mål och syfte med resan skall ha förmågan att orientera sig till målet, välja lämpligaste fordonet och använda detta på ett kreativt sätt. Ska jag till affären för att köpa ett paket mjölk är knappast långtradare bästa valet, medan enbart cykel knappast lär ta mig till New York även om jag har förmågan att förflytta mig i den rätta västliga riktningen. När det gäller kreativiteten handlar det dels om att en god trafikant hittar alternativa vägar att styra fordonet mot målet om det skulle behövas och dels att kunna utnyttja fordonets potential.

Den cyklande tvåbarnsförälder som fixar skjutsen åt bägge barnen genom att utrusta hojen med barnstol både på pakethållaren och styret utnyttjar helt klart fordonets potential och det där med alternativ väg kan exemplifieras med att från Södra Torggatan i Älmhult ta sig norrut på Södra Esplananden – i och för sig är det bara att blinka vänster och avvakta tills kusten är klar att svänga norrut, men ganska ofta går det snabbare att först köra söderut genom att blinka höger, köra 100 m till rondellen vid Hallandsvägen och där göra ett helvarv o sen köra norrut.

De förmågor och det kunnande som berörs i den här mindmap-grenen är ju egentligen inte specifikt trafikantanknutet – att kunna orientera sig, välja lämpligaste redskapet och att använda detta kreativt är ju nödvändigt för att klara sig inom de flesta områden. För att bygga upp förmåga/kunnande inom ett visst område måste man få prova på att vara trafikant, förälder, snickare, ekonom eller vad kompetensen för tillfället gäller. Ju mer du fått möjlighet till det desto större förmåga/kunskap, men så är det ju också så att ju fler andra områden man har erfarenheter av desto större är möjligheten till ”synergieffekt” och ”parallellkoppling”.

Hur skall då skolan bidra till att bygga upp denna del av elevernas digitala kompetens? Ja, här handlar det ju om att i det dagliga skolarbetet verkligen använda sig av informations- och kommunikationsteknikens hjälpmedel i allehanda sammanhang. Eleverna måste få prova de många olika möjligheter som IKT öppnar. Ordbehandling och informationssökning får inte vara de enda IKT-relaterade aktiviteterna. Vi måste skapa lärsituationer som innebär att eleverna får prova sådant som de kanske inte självmant gör digitalt.

De har med stor sannolikhet digitala kontakter med andra ungdomar, men har de haft något att göra med någon på en myndighet? på ett företag? i utlandet?

De flesta har nog filmat polare med mobilen, men har de skapat någon mer genomtänkt bild-/filmberättelse?

Har de använt ljudmöjligheterna till annat än att kopiera musikfiler? Har de bloggat? gjort något mer än beskurit en bild?

Har de förresten sökt information på annat sätt än att skriva ett sökord via Google?  …… osv

Jag har tidigare varit benägen att resonera utifrån dator i undervisningen när det på något sätt är uppenbart positivt för det som just då är huvudsyftet med undervisningen annars kan det vara. Men med funderingar i linje med ovanstående så borde vi ju använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen.

”Shit mannen, skriver du alltså ner det på block?”

Var häromdagen tonårs-chaffis med Timbuktukonsert på Landskronakarnevalen som mål. När jag står där på Rådhustorget i väntan på de första tonerna från kvällens huvudattraktion så dyker rubrikens citat upp i tankarna – det är hämtat från ett YouTube-klipp där Timbuktu bl a pratar om hur gammaldags en del av hans polare tycker att han är som skriver ner sina texter på ”det gamla viset” och inte använder dator eller mobil. Det går alltså fortfarande att skapa intresse bland unga the old fashion way och det sker ju varje dag runt om i de svenska skolorna. Som IT-pedagog är det väl att svära i kyrkan, men jag känner mig otroligt kluven i diskussionerna kring ”1 till 1″-projekten. De hamnar ofta med allt för mycket fokus på datorn – lärandet hamnar i skymundan eller tas bara för givet – ge eleverna en egen dator så är det bara att ånyo citera Timbuktu: ”Det löser sej”!

I våras fick Älmhultsborna via morgontidningen sig till livs ett ”1 till1″-förslag – alla som börjar på Haganässkolan till hösten skall få en egen dator! Politikerna förnekade att skälet till att förslaget framfördes just då var att det efter första ansökningstillfället bara var runt 50% av eleverna i kommunen som valde Haganäs – det hade inget med det att göra, syftet var att ge eleverna en ”modern” undervisning.

Kanske hade jag inte blivit så förbaskad utan bara sett att ett önskeläge uppenbarade sig för en IT-nörd som undertecknad om jag inte strax innan fått höra budgetdiskussionerna i F-5 på Linnéskolan – de tjafsade inbördes om fördelningen av läromedelsanslaget på cirka 900 kr/elev. Att leasa datorer som enkelt platsar i utbildningsnätets nuvarande upplägg kostar minst 2000 kr/elev.

Att jag inte på direkten gjorde vågen för förslaget berodde förutom på att det visar på en sned fördelning av resurser mellan grundskola och gymnasieskola också på en flashback till diskussionerna kring datorn som ”kompensatoriskt hjälpmedel” (eller med nuvarande terminologi: alternativt verktyg). Hur många gånger ha jag inte fungerat som Tjalle Tvärvigg när ordinationen för elev med läs- och skrivproblem bara löd – en dator! Alltför ofta sågs datorn i sig som lösningen, att det behövdes program, handledning och stöd både åt elev och inblandade pedagoger fanns inte på kartan då (men nu, lyckligtvis).

Nu blir det inte något allmänt datorregn bland höstens ettor på Haganäs – vi kommer att dra igång i liten skala för att identifiera möjligheter och problem. Att sälja in en ”modern” undervisning på en skola som hamnat på sjätteplats i landet, när gymnasieutbildningar rankas för att underlätta för elever att välja görs inte bara genom att hiva ut datorer till eleverna – det går ju tydligen att göra bra grejor också med papper och block!